Vi med celiaki

Min resa började redan innan jag fyllt ett år. Varje gång mina föräldrar gav mig mat så grät, skrek eller kräktes och mådde allmänt dåligt. Mamma tog mig till läkaren flertalet gånger men de insisterade att inget var fel utan mamma porträtterades som ”ännu en mamma som är orolig för sitt barn”. Som förälder är det kanske inte så konstigt att man är orolig när ens barn mår dåligt, men jag tror också att magkänslan av att något faktiskt är fel går att lita på.  Efter återkommande besök på sjukhuset och en gastroskopi fick jag till slut min diagnos. Jag var glutenintolerant.

Minnet från när jag var liten är väldigt svagt men jag har fått händelser återberättade. Här i bloggen kommer jag att dela med mig av egna upplevelser och ni får gärna dela med er av era! Det är alltid kul att dela erfarenheter och lära av varandra, speciellt nu när glutenintolerans blivit allt mer vanligt!